Farväl, du höga furors land!
Dagen har gått i spöregnets tecken. Vi åt frukost i Arvika City och gav oss sedan ut på våra irrvägar. Ett lättare uppehåll på några timmar gjorde att vi hann äta våra fräsiga powerbars som innehöll allt man kan tänka sig i näringsväg. Därefter var det mest regn, regn och åter regn. Våra cykelväskor har med beröm klarat sitt eldprov, det mesta är torrt.
Själva cyklandet var dagen till ära ganska effektivt och vi avverkade 9,5 mil från Arvika till Karlstad. Några små meningskiljaktigheter mellan kartan, oss och verkligheten hotade ibland vårt goda humör men det gick bra. Bl.a. fick vi en spännande tur på en gudsförgäten skogsväg med illasinnade faror bland träden.
Tillslut kom vi ändå fram till Karlstad där bilen väntade likt ett rött litet plåtparadis. Vi packade in cyklarna, vred ur kläderna och gav oss ut på vår kära gamla E18. Visst, det var torrt och varmt, men våra arma cyklisthjärtan tyngdes något fruktansvärt av att lämna detta landskap bakom oss.
Vi har åtnjutit stor hjälpsamhet, gästfrihet och hjärtplingande skönhet av dessa människor och skogar.
Vi vill, utan inbördes ordning tacka:
Lena "Hjärnan" Möller med farmor, familj, gårdsfolk och katter
Julia "Nyktrast" Wilén med morfar, mamma och Goran
Johanna "Duschen" Rodhe med familj
Stefan "Taco" Forsberg
och såklart, alla ni läsare - vi vore inget utan er.
Statistik över de fem cykeldagarna:
Total sträcka: 433 km
Snitthastighet: 18 km/tim
Total effektiv cykeltid: 23 tim, 40 min.
Peace out.
Sista domedagens piskande regn
Fet diss till vädergudarna.
De har bestämt sig för att låta all världens resterande regn att ösa ner över stackars lilla Arvika.
Enligt SMHI ska det här hålla i sig hela dagen överallt ända till Karlstad där vi ska hämta bilen och åka hem.
Nåväl vi åker in till Arvika och käkar frulle och sen får vi se hur det går. Vi har ändrat i ursprungsplanen och tänkte cykla på mindre vägar som man slipper all rackarns trafik.
Hur som helst, feta props till Julias morfar som generöst har lånat ut McGyverstugan till oss!
De har bestämt sig för att låta all världens resterande regn att ösa ner över stackars lilla Arvika.
Enligt SMHI ska det här hålla i sig hela dagen överallt ända till Karlstad där vi ska hämta bilen och åka hem.
Nåväl vi åker in till Arvika och käkar frulle och sen får vi se hur det går. Vi har ändrat i ursprungsplanen och tänkte cykla på mindre vägar som man slipper all rackarns trafik.
Hur som helst, feta props till Julias morfar som generöst har lånat ut McGyverstugan till oss!
Det går inte bara utför med oss
Efter århundradets backigaste dag är vi framme i McGyverstugan.
Över tio mil har trampats ihjäl som vi ser på den datoriserade statistikmätaren:
Under dagen har vi bl.a. stannat i Sunne som firade vår ankomst med att arrangera en rockkonsert samt en auktion till vår ära. Vi diggade hårt tillsammans med andra i publikhavet.
Sunne är jäkligt high-tech. De har automater man kan få pengar ur.
Det har den här elegante herrn fått nys om, här ses han plocka kosing för glatta livet:
I övrigt har dagen som sagt mest bara bestått av uppförsbackar.
Den längsta var 2 km lång och det var nära att vi strök med i hettan (återigen creds till vädergudarna).
Ett par unga män som färdades per bil hojtade dock glada tillrop vilket styrkte våra krafter till nya höjder.
Nu ska vi dricka folkpilsner och sova.
Över tio mil har trampats ihjäl som vi ser på den datoriserade statistikmätaren:
Under dagen har vi bl.a. stannat i Sunne som firade vår ankomst med att arrangera en rockkonsert samt en auktion till vår ära. Vi diggade hårt tillsammans med andra i publikhavet.
Sunne är jäkligt high-tech. De har automater man kan få pengar ur.
Det har den här elegante herrn fått nys om, här ses han plocka kosing för glatta livet:
I övrigt har dagen som sagt mest bara bestått av uppförsbackar.
Den längsta var 2 km lång och det var nära att vi strök med i hettan (återigen creds till vädergudarna).
Ett par unga män som färdades per bil hojtade dock glada tillrop vilket styrkte våra krafter till nya höjder.
Nu ska vi dricka folkpilsner och sova.
Berömda män som varit i Sunne.
Vädergudarna är återigen vänligt inställda och vi har klarat av en rejäl bit av milda-makaron-sträckan.
Vi sitter just nu i hjärtat av fryksdalen och sörplar kaffe på en pizzeria. Sunne is the place to be.
Vägen hit har varit strapatsrik med uppförsbackar som heter duga och nedförsbackar som heter något liknande.
Se här så äventyrligt!
Vi försöker lära oss att uppleva våra naturupplevelser med inlevelse vilket inte är det lättaste.
Här är iaf en random naturbild medan vi fortsätter mördarsträckan.
Vi sitter just nu i hjärtat av fryksdalen och sörplar kaffe på en pizzeria. Sunne is the place to be.
Vägen hit har varit strapatsrik med uppförsbackar som heter duga och nedförsbackar som heter något liknande.
Se här så äventyrligt!
Vi försöker lära oss att uppleva våra naturupplevelser med inlevelse vilket inte är det lättaste.
Här är iaf en random naturbild medan vi fortsätter mördarsträckan.
Ägorna. Äntligen.
Vi är framme på Torfolk gård!
Äntligen får jag se ägorna som godsfriherrinnan Lena brukar ströva runt och inspektera!
Feta props till vädergudarna som har visat sig barmhärtiga under dagen. Solen har lyst över Larsan, Abbe och följeslagaren Lena där de trampat fram på den lyxigt asfalterade cykelbanan upp genom landskapen.
Kulturpoängen haglar - vi har varit på Lars Lerin-museet!
Abbe och Lena har badat!
Larsan och Lena
Cool snubbe vid startpunkten av banan
Coolare snubbe på banan
Nu hänger vi som sagt på Lenas gård och försöker förbereda oss för morgondagens sträcka som kommer att bli oerhört livsfarligt lång!
Vi ska cykla härifrån, genom Sunne, och sedan vidare till Arvika och den hemliga McGyverstugan som ska ligga där.
Äntligen får jag se ägorna som godsfriherrinnan Lena brukar ströva runt och inspektera!
Feta props till vädergudarna som har visat sig barmhärtiga under dagen. Solen har lyst över Larsan, Abbe och följeslagaren Lena där de trampat fram på den lyxigt asfalterade cykelbanan upp genom landskapen.
Kulturpoängen haglar - vi har varit på Lars Lerin-museet!
Abbe och Lena har badat!
Larsan och Lena
Cool snubbe vid startpunkten av banan
Coolare snubbe på banan
Nu hänger vi som sagt på Lenas gård och försöker förbereda oss för morgondagens sträcka som kommer att bli oerhört livsfarligt lång!
Vi ska cykla härifrån, genom Sunne, och sedan vidare till Arvika och den hemliga McGyverstugan som ska ligga där.
SSU är..
..en hemmasnickrad akronym för: "Sorry, sen uppdatering."
Det blir lite längre den här gången och vi får börja
Igår
Senast vi hörde av oss var vi i Lekhyttan ja. Vi tar det därifrån.
Vi cyklade vidare och vidare genom det disiga regnet.. ut på självaste E18.
Enfilig 100-väg ftw.
Efter att med nöd och näppe klarat livhanken kunde vi svänga av ut i naturen och fortsätta längs landsvägar.
Landskapet blev mer värmländskt inbillade vi oss.
Framåt middagstid kom vi fram till den snälla familjen Rodhe som med Johanna i spetsen bjöd oss på tacos (igen, kung!). Vi fick även duscha i den lokala bygdegården. Mycket värt.
Kväggeshyttan Crew
Ny dag.
Idag startade vi med supermüsli och gav oss iväg till Kristinehamn.
Kulturella som vi är kände vi oss tvungna att besöka ortens stora kulturskatt, Picassoskulpturen.
Den var ju fin och så..
Ja och sen var det såklart regn och helsike hela tiden men det funkar.
Värmlänningarna verkar vara hyvens prickar som gärna hjälper vilsna cykliststackare.
Nu måste vi snart råka ut för några riktiga äventyr istället för regn och tutande bilister, annars kommer bloggen att stagnera. Det vore ju synd eftersom den bara har levt halva sitt liv än så länge.
Vi är iaf i Karlstad hos Lenas farmor och statistiken lyder:
Medelhastighet 18 km/h,
Total sträcka hittills: 16,1 mil.
De som har skyltat Sverigeleden kan ju ta och se över sina rutiner.
Hej!
Det blir lite längre den här gången och vi får börja
Igår
Senast vi hörde av oss var vi i Lekhyttan ja. Vi tar det därifrån.
Vi cyklade vidare och vidare genom det disiga regnet.. ut på självaste E18.
Enfilig 100-väg ftw.
Efter att med nöd och näppe klarat livhanken kunde vi svänga av ut i naturen och fortsätta längs landsvägar.
Landskapet blev mer värmländskt inbillade vi oss.
Framåt middagstid kom vi fram till den snälla familjen Rodhe som med Johanna i spetsen bjöd oss på tacos (igen, kung!). Vi fick även duscha i den lokala bygdegården. Mycket värt.
Kväggeshyttan Crew
Ny dag.
Idag startade vi med supermüsli och gav oss iväg till Kristinehamn.
Kulturella som vi är kände vi oss tvungna att besöka ortens stora kulturskatt, Picassoskulpturen.
Den var ju fin och så..
Ja och sen var det såklart regn och helsike hela tiden men det funkar.
Värmlänningarna verkar vara hyvens prickar som gärna hjälper vilsna cykliststackare.
Nu måste vi snart råka ut för några riktiga äventyr istället för regn och tutande bilister, annars kommer bloggen att stagnera. Det vore ju synd eftersom den bara har levt halva sitt liv än så länge.
Vi är iaf i Karlstad hos Lenas farmor och statistiken lyder:
Medelhastighet 18 km/h,
Total sträcka hittills: 16,1 mil.
De som har skyltat Sverigeleden kan ju ta och se över sina rutiner.
Hej!
Allt har börjat
Nu är vi på vägarna.
Regnet duggar.
Vi fikar för närvarande i Lekhyttan.
Gokaffe för hela slanten. Vi tackar och bockar för utlotsningen ur Örebro, det behövdes.
Tillryggalagd distans: 2,8 mil.
Motorvägsmassakern
Nu åker vi snart från Örebro.
På vägarna väntar regn och rusk som sig bör.
Vi ska bli lotsade och guidade av en följebil ut ur Örebro då risken att man åker vilse och hamnar på motorvägen tydligen är överhängande.
Igår åt vi tacos och drack öl med Julia, Stefan, Lena och några andra. Julia hävdar att hon var nyktrast. Alla nickar och ler.
Dagens trivia: När vi åkte från Stockholm igår blev Larsan helt oskyldigt anklagad för att ha stulit en dunk olja från en OKQ8-mack. Traumatiskt.
Nu ska vi köpa färdkost och ge oss av!
/Larsan
På vägarna väntar regn och rusk som sig bör.
Vi ska bli lotsade och guidade av en följebil ut ur Örebro då risken att man åker vilse och hamnar på motorvägen tydligen är överhängande.
Igår åt vi tacos och drack öl med Julia, Stefan, Lena och några andra. Julia hävdar att hon var nyktrast. Alla nickar och ler.
Dagens trivia: När vi åkte från Stockholm igår blev Larsan helt oskyldigt anklagad för att ha stulit en dunk olja från en OKQ8-mack. Traumatiskt.
Nu ska vi köpa färdkost och ge oss av!
/Larsan
Regn i Stockholm
Bloggar är ju inte roliga om de inte uppdateras.
Därför kan intresseklubben anteckna att det nu regnar lite lätt i Hagsätra.
Jag har i princip packat ner allting. Abbe vattnar blommor.
Invigning
Tjo.
Vi har vaknat, världen har vaknat och bloggen har vaknat.
Vår åka-till-örebro-deadline är om drygt tre timmar och vi reder för närvarande ut våra packningsdetaljer för fullt på MSN.
Vad är det här? frågar du dig över lördagskaffet.
Det hela handlar om Larsans och Abbes cykelsemester i det sköna Värmland.
Är det verkligen skönt i Värmland? frågar du vidare medan du smått besvärad vänder blad i morgontidningen.
Det vet vi inte, men det är det vi ska ta reda på. Allt vi vet är att det är mycket skog och kanske är det backigt också.
Vi får helt enkelt se. Är det paradiset, soliga cykeldagar, fladdrande sommarklänningar och muntra invånare?
Eller är det fiendeland med mygg, fyllerister, regn, fula sommarklänningar och buttra jägare som skjuter allt på fyra ben eller två hjul?
Är det fiendeland har vi i alla fall allierade bakom fiendens linjer. Godsfriherrinnan Lenin-Müller med sina enorma ägor och kontakter, Journalisten Wilén och någon vi kan kalla J kan åtminstone hjälpa oss med skydd under nätterna.
Nåväl - tillbaka till Stockholm och MSN.
För att det här lilla projektet ska hållas vid liv har vi nu slagit fast den kontroversiella detaljen att en laptop måste ingå i min packning. Tungt blir det.
Nu måste jag äta frukost, fixa med cykeln, packa osv.
Återkommer snart.
/Larsan
